emmairom

Det går att laga korv Stroganof i Italien! Jag blev enormt sugen på det igår så Elinor och jag gick till mataffären för att utforska utbudet av Stroganof-ingredienser. Falukorv var ju ganska uteslutet, men italiensk kycklingkorv gick väldigt bra som ersättning. Matlagningsgrädde och creme fraiche var klurigare att hitta. Grädden är för det mesta sötad här och creme fraiche har jag inte sett någonstans (dock vet jag inte vad det heter på italienska så det kanske står mitt framför ögonen på mig varje gång jag letar i mejerihyllan). Men en redning med mjölk (UTH-behandlad, mums...) går ju också bra. Resultatet blev mycket lyckat, så bra att vi var tvungna att ta fram resterna och äta när vi kom hem klockan 5 i natt efter att ha varit ute och dansat.

Dans är det genomgående temat för helgen. Redan på fredageftermiddagen satte vi igång med träning inför en flash mob som vi ska vara med och genomföra på FAO nästa vecka. En flash mob är ungefär en "överraskningsdans" som ska se spontan ut. Några börjar dansa och så fyller fler och fler på tills man är en stor grupp som gör exakt samma rörelser. Det ska se ut som att det är folk ur publiken som bara hoppar in och börjar dansa men i verkligheten är allt inövat. Ungefär som en musikal tänker jag mig att det kommer att vara, jag har alltid velat testa hur det skulle vara om mitt liv utspelade sig som en musikal! Det här är nog det närmaste jag kommer komma. Det hela ska utspela sig på World Food Day som en manifestation för alla människor i världen som går hungriga.

Fredag- och lördagkvällen spendarade vi i Testacio, ett område i Rom med många uteställen.


Ragazze på kvällspromenad


Klockan är 4, ingen orkar dansa mer. Elinor och jag ska börja dra oss hemåt.
Charlotta (längst till vänster): "Where are you going?"
Elinor (längst till höger): "Home"
Charlotta: "Why?"
Energisk tjej där!

Eller på svenska; en trevlig helg. Om någon som läser det här kan italienska får ni gärna korrigera eventuella misstag, jag tänker ”learning by doing”. Jag har förresten fått kommentarer om att även min svenska bitvis är lite bristfällig (men visst är ”magnifikhet” ett ord!?). Till mitt försvar vill jag säga att det finns värre exempel på svenska tjejer som tappat sitt modersmål i Rom. Anita Ekberg badade en enda gång i Fontana di Trevi och glömde plötsligt bort all svenska. Jag kan fortfarande, efter att ha bott här i tre veckor, formulera en fullt förståelig text. Men back to business, nu ska jag berätta om min festività. I lördags var jag och åtta andra volontärer på cykelutflykt. Vi cyklade längs Via Appia Antica, Roms äldsta väg. Delar av den ursprungliga stenläggningen finns fortfarande kvar, och det var en häftig upplevelse att cykla på en 2000 år gammal gata. Längs vägen finns ruiner av byggnader, statyer, romerska bad och en akvedukt. Vi stannade för en picknick vid monumentet Torre Selce, byggt på 700-talet. Jag hade bakat pannkakor i ett försök att framstå som gängets matmamma, men blev bräckt av holländska tjejen Iris (som också pluggat nutrition såklart!) som hade baguetter, prosciutto, mozzarella, frukt och kex. De franska volontärerna tyckte att pannkakorna var goda tillsammans med pepparost, det tyckte inte jag. Tillbaka i Rom och Trastévere blev det cocktails på en bar med tolv timmars happy hour.

Söndagen skulle bjuda på vinfestival i den lilla staden Marino, men bjöd istället på ett smakprov av Roms dåligt organiserade kollektivtrafik. Om Italiens infrastrukturminister läser det här vill jag bara ge lite tips:
- Tidtabeller är en bra grej. Då vet man när man kan förvänta sig att bussen/spårvagnen ska komma och behöver inte stå vid hållplatsen i en evighet bara för att upptäcka att den linjen visst bara går en gång i timmen.
- Rätt skyltar vid rätt hållplats! Om man det vid en hållplats står att spårvagn 8 stannar där kommer folk (i alla fall jag) att förvänta sig det. Folk (igen jag) kommer sen bli besvikna när det visar sig att spårvagn 8 inte ens går förbi den hållplatsen. Bättring!
- Samla bussar med samma destination vid samma delhållplats. Det finns två bussar jag kan ta hem från jobbet, den ena stannar i mittenfilen på vägen, den andra i ytterfilen. Om man står i mittenfilen och ser ytterfil-bussen komma hinner man inte till ytterfilen. Mycket opraktiskt!
- Stanna vid hållplatserna länge nog för att låta folk gå av och på! Ibland stannar en buss till, öppnar dörrarna, stänger dem lika fort igen och kör vidare. Ibland hinner hälften av sällskapet gå på bussen, ibland ingen alls. Det kan inte vara press på att hålla tidtabellen som orsakar detta, det finns ju ingen tidtabell!
- Den övriga trafiken, strejker och demonstrationer. Jag förstår att det inte finns så mycket att göra åt detta, men varför måste demonstrationer alltid ske på min spårvagnslinje? Varför annonseras inte chaufför-strejker? Varför är det alltid så mycket bilar i vägen???

Det var främst punkt nummer 1 som orsakade dagens fiasko. Men istället för en fontän som sprutar vin fick Elinor och jag en skön dag i parken, kanske till och med lite solbränna! Vädret är riktigt härligt, 25 grader och sol den senaste veckan. Det enda jag saknar är en kanelbulle idag på Kanelbullens dag!





Vi har hittat vårt picknickställe!


Picknick. Matmamma Iris sitter i mitten i rosa linne.


Delar av den ursprungliga 2000 år gamla Via Appia Antica finns kvar.

Cocktails i Trastévere. Chin chin!