Conclusione e valutazione

Idag är min sista dag på FAO och på fredag åker jag hem till Sverige. Det känns tråkigt att lämna Rom, men samtidigt ska det bli skönt att komma hem till fungerande kollektivtrafik, varmvatten och (förhoppningsvis) lite bättre mat- och träningsvanor. En sak som jag lite oväntat inte saknar är svenska. Jag gillar att prata engelska och ibland försöka härma Sex-and-the-city-Carries dialekt (I’m a Swedish gaal). Jag gillar att försöka prata italienska, trots att jag inte kan. Min kunskap sträcker sign nu till att jag kan boka ett bord på en restaurang. Tyvärr förstår jag därefter inte responsen, så jag vet inte om jag lyckats med bokningen eller inte. Jag förstår inte heller var folk på bussen, på gatan eller i affären säger och det är det som jag oväntat gillar. Istället för att höra nån tjej i 22-årsåldern klaga över kollektivtrafiken, bristen på varmvatten och sina dåliga mat- och motionsvanor kan jag låtsas att hon pratar om fluffiga moln och rosa elefanter. Eller nåt annat trevligt. Jag fick precis ett telefonsamtal från en man som blev sur över att jag inte var mäklare. Han ville hyra ut sin lägenhet och när jag inte kunde hjälpa honom sa han att jag var väldigt ineffektiv (vilket han ju har rätt i eftersom jag skriver ett blogginlägg på arbetstid). Det slutade med att han bestämde sig för att ringa samma nummer imorgon och hoppas på att nån vettigare människa svarar då. Jag önskade honom lycka till. För att återkoppla till mitt tidigare resonemang hade jag om mannen pratat italienska kunnat låtsas att han ville uttrycka sin sorg över att jag snart lämnar landet.

Det värsta med att åka hem blir nog väderomställningen. Trots att det regnar en del här nu har vi härligt väder. Temperatur upp mot 15 grader och träd som börjar slå ut.

 
Om jag ska försöka utvärdera mina sex månader på FAO vill jag hänvisa till serien här.


Det är förstås ett skämt, men som i de flesta skämt finns det nog ett korn av sanning. Det är mycket byråkrati som försenar anställningsprocesser och projekt. Vänsterhanden vet dessutom inte så mycket om vad högerhanden gör eftersom organisationen är så stor.


För min erfarenhet av Italien vill jag hänvisa till det här Youtube-klippet: http://www.youtube.com/watch?v=nQWNGLv8w74. Jag tycker det är ganska träffande.


Sammanfattningsvis har det varit sex underbara månader. Jag har lärt mig mycket av att praktisera på FAO, jag har träffat många härliga människor och jag har sett fantastiska platser i Italien. Jag har lärt mig att uppskatta vårt i jämförelse väldigt smidiga svenska samhälle och jag har faktiskt fått en bättre bild av Sverige genom att se det med andras ögon.




A dopo!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0