Conclusione e valutazione

Idag är min sista dag på FAO och på fredag åker jag hem till Sverige. Det känns tråkigt att lämna Rom, men samtidigt ska det bli skönt att komma hem till fungerande kollektivtrafik, varmvatten och (förhoppningsvis) lite bättre mat- och träningsvanor. En sak som jag lite oväntat inte saknar är svenska. Jag gillar att prata engelska och ibland försöka härma Sex-and-the-city-Carries dialekt (I’m a Swedish gaal). Jag gillar att försöka prata italienska, trots att jag inte kan. Min kunskap sträcker sign nu till att jag kan boka ett bord på en restaurang. Tyvärr förstår jag därefter inte responsen, så jag vet inte om jag lyckats med bokningen eller inte. Jag förstår inte heller var folk på bussen, på gatan eller i affären säger och det är det som jag oväntat gillar. Istället för att höra nån tjej i 22-årsåldern klaga över kollektivtrafiken, bristen på varmvatten och sina dåliga mat- och motionsvanor kan jag låtsas att hon pratar om fluffiga moln och rosa elefanter. Eller nåt annat trevligt. Jag fick precis ett telefonsamtal från en man som blev sur över att jag inte var mäklare. Han ville hyra ut sin lägenhet och när jag inte kunde hjälpa honom sa han att jag var väldigt ineffektiv (vilket han ju har rätt i eftersom jag skriver ett blogginlägg på arbetstid). Det slutade med att han bestämde sig för att ringa samma nummer imorgon och hoppas på att nån vettigare människa svarar då. Jag önskade honom lycka till. För att återkoppla till mitt tidigare resonemang hade jag om mannen pratat italienska kunnat låtsas att han ville uttrycka sin sorg över att jag snart lämnar landet.

Det värsta med att åka hem blir nog väderomställningen. Trots att det regnar en del här nu har vi härligt väder. Temperatur upp mot 15 grader och träd som börjar slå ut.

 
Om jag ska försöka utvärdera mina sex månader på FAO vill jag hänvisa till serien här.


Det är förstås ett skämt, men som i de flesta skämt finns det nog ett korn av sanning. Det är mycket byråkrati som försenar anställningsprocesser och projekt. Vänsterhanden vet dessutom inte så mycket om vad högerhanden gör eftersom organisationen är så stor.


För min erfarenhet av Italien vill jag hänvisa till det här Youtube-klippet: http://www.youtube.com/watch?v=nQWNGLv8w74. Jag tycker det är ganska träffande.


Sammanfattningsvis har det varit sex underbara månader. Jag har lärt mig mycket av att praktisera på FAO, jag har träffat många härliga människor och jag har sett fantastiska platser i Italien. Jag har lärt mig att uppskatta vårt i jämförelse väldigt smidiga svenska samhälle och jag har faktiskt fått en bättre bild av Sverige genom att se det med andras ögon.




A dopo!


Febbraio sommario

Nu är det en och en halv vecka kvar på min praktik på FAO. Artikeln jag jobbat på under några månader skickades in till tidsskriften som förhoppningsvis ska publisera den i torsdags. Jag tror inte att jag berättat så mycket om vad artikeln handlar om. Titeln är "Nutrition Indicator for Biodiversity on Food Composition - A report on the progress of data availability". Precis som det låter är det en ganska abstrakt rapport. Vi har tittat på tillgänglighet för livsmedelssammansättingsdata där beskrivningen av livsmedlet uppfyller speciella kriterier för biodiversitet. Matobjektet ska vara taxonomiskt beskrivet under artnivå. T. ex är informationen "äpple" eller "mjölk från ko" otillräcklig, medan "äpple, Jonagold" och "mjölk från ko, ras Holstein" är okej. Vi vill dessutom att minst ett näringsämne eller en bioaktiv komponent ska vara analyserad. Vi har hittat stora skillnader i näringssammansättning inom samma art, t. ex kan innehållet av betakaroten i bananer ligga mellan <1 - 8500 mikrogram. I områden där vitamin A-brist är vanligt kan valet av den banansort med mest betakaroten innebära ett tillräckligt intag, medan intag av en banansort med lägre betakaroteninnehåll kan innebära bristtillstånd. Huvuddelen av vår artikel handlar om tillgängligheten av dessa data; i vilka datakällor och i vilka länder finns de? Vilka livsmedel och vilka komponenter är analyserade? Först när datan finns tillgänglig i näringsdatabaser kan den användas i konkreta interventioner. Det långsiktiga målet är att matbiodiversitet ska bidra till global mat- och nutritionssäkerhet, och bibehållande och hållbar utveckling av biologisk mångfald.

Februari har även utanför FAO varit händelserikt. Erika, Sofie och Susanne hälsade på och vi hann med att äta pasta, pizza, glass, Alla hjärtans dag-middag och lite turistande.


Änglar i Peterskyrkan


Promenad längs Tibern

Mor och far gjorde sitt andra Rom-besök, och tillsammans åkte vi ut till Tivoli och Villa d'Este, en stor trädgård med hundratals fontäner. Det var väldigt sevärt och något jag verkligen rekommenderar Italien-besökare. Fontänerna var oturligt nog inte igång när vi var där, men både mor och jag har bra inlevelseförmåga!


Vackra Villa d'Este

Igår gjorde jag säsongens första strandbesök. Ca 40 minuter från Rom med bil eller tåg ligger närmsta strand. 17 grader och strålande sol tycker jag är helt okej februariväder!




Colosseum i sandversion



Gennaio sommario

Januari svischade förbi och jag ska bjuda på lite highlights:

- Det prestigefyllda CWC (Chocolate World Championships) avgjordes. Varje deltagare tog med vad i deras mening är den bästa chokladen i deras hemland. Jag försvarade Sveriges färger med Kexchoklad (som ärligt talat slog sig slätt mot de andra bidragen). Segrade gjorde Chahin från Frankrike med hemmagjorda chokladtryfflar. Sverige fick dock en hedrande andraplats i form av Marabou Premium med smak av ingefära-citron.


Let the games begin!

 - Sverigebesök och utflykt. Christian hälsade på och upplyste mig om att jag fått dålig kondition. Alldeles sant tyvärr, men jag tänker på de här sex månaderna som en "motivationshöjande paus" från träning. I alla fall gjorde vi en härlig utflykt i strålande januarisol till sjön Bracciano.


Svensk badtemperatur! Nästan...

 - Snöbollskrig. Det är helt sant! Vi hittade en pytteliten snöhög bredvid en konstgjord isbana och passade självklart på att mula varandra lite...


Jag bjöd Chahin till Sverige för ett riktigt snöbollskrig någon dag!

 - Utflykt till Frascati. Frascati är en av Romani Castelli-städerna och bjöd på solsken, god mat och pittoreska vyer. Planen var att åka dit med 11.52-tåget. 13.52 åkte sista gänget, då hade Elinor och jag som punktliga svenskar redan varit framme och utforskat stan i två timmar.


Sagokänsla i Frascati

 - Swedish dinner. Elinor och jag blöd in gänget på köttbullar, kokt potatis, brunsås och lingonsylt. Raggmunk, snaps och snapsvisor kom också med på ett hörn. Till efterrätt premiärlagade jag Glace au four, en efterrätt jag trodde var fransk. Men i Frankrike kallas den Norweigan omelette, så det verkar som att alla försöker ge äran och ursprunget av denna dessert till någon annan. För kvällen blev den i alla fall en svensk specialitet!


Mumsiga köttbullar

- Till sist, för att påminna både er och mig själv om att jag faktsikt jobbar också (tro det eller ej, men det är faktiskt på jobbet jag spenderar huvuddelen av min tid!) ska jag berätta om våra framsteg med artikeln också. Databearbetningen är klar, tabeller och grafer är färdiggjorda och det är bara texten som ska på plats nu. Slutet är inom räckhåll och det känns riktigt bra! Om det inte är så att vår chef vill ändra artikelns syfte, något hon nämnde i måndags. Då känns det inte bra, då känns det väldigt mycket dåligt. Men efter att ha läst vårt superba, utomordentligt välskrivna utkast (ja, jag försöker intala mig själv att det är så) kommer hon förstå att vårt upplägg är bättre än hennes nya dumma infallsvinkel!

Domenica in Toscana

Tillbaka i Rom efter två veckors ledighet och julfirande! Egentligen är det mer än en vecka sen jag kom tillbaka men det känns mer som två dagar. Tiden går mycket fortare här än i Sverige! Jag tror att det egentligen bara är 40 minuter på en italiensk timme, det är därför de äter kvällsmat så sent och skrattar åt svenskar som går och lägger sig klockan 23. De vet att man aldrig hinner allt man vill hinna om man har som mål att sova 7-8 timmar per natt så det är ingen som ens försöker. Dessutom tycker de att det är "barbariskt" att äta frukostmat som gröt eller macka med pålägg. Och faktiskt, en croissant med chokladfyllning är ju inte helt fel...

I lördags gjorde jag mina matinköp på italiensk vis; jag köpte kött i köttaffären, frukt och grönsaker på marknaden och bröd i bageriet. I köttaffären kunde man köpa hel kanin, med ögon och allt. Det hoppade jag över, men på grönsaksmarknaden hittade jag jättefin färsk sparris. Jag gratinerade den med parmesanost och pinjenötter, det blev väldigt gott!


Lördagsmiddag på G!

På söndagen var det utflyktsdags, åtta ivriga volontärer och en gynekolog åkte till Toscana! Om ni undrar över gynekologen så var det ingen som behövde vård eller så, det var Fulvias storebror Stefano som var med, helt för nöjes skull. Jag diskuterade graviditet och supplementering med honom (generellt, inte angående mig), han gav stränga order till sina patienter om att de absolut inte fick gå upp mer än 10 kg under graviditeten. "Då är de mycket vackrare efteråt" var hans förklaring. Han berättade också att kvinnor ofta har bestämt sig för att bli gravida ca tre månader innan de berättar det för sina män. Så hans råd var att börja med folsyratillskott redan när hon har bestämt sig, inte när hon berättar för sin man att hon vill ha barn. Han avslutade sin berättelse med att konstatera "Women are crazy!". Men jag tror att han menade italienska kvinnor...

Utflykten var väldigt trevlig, vi var först i Arezzo, staden där filmen La vita é bella spelades in.


Piazza Grande i Arezzo. Det gröna på taket till vänster är gräs!


Utsikt över Arezzo-dalen


Tvättdag!


Det här är Toscana: Bröd och vin!

Sedan åkte vi vidare till Siena. Staden är bl. a berömd för "Palio", en hästkapplöpning som hålls två gånger om året.


Promenad i Siena


Jag står på Piazza del Campo, Sienas snäckformade torg. Vid hästkapplöpningen springer hästarna runt torget och åskådarna (de fattiga) står i mitten av torget eller (de rika) på en balkong i någon av lägenheterna med utsikt mot torget. Tydligen är det väldigt dyrt att få en balkongplats, som lägenhetsägare vid Piazza del Campo kan man i princip leva på att hyra ut sin balkong två gånger om året.

 


Fine settimana in Puglia

Jag tror att tiden går fortare i Italien än i Sverige. Nyss var det helg och jag kom hem efter en trevlig helg i Puglia och nu är det torsdag! Och nästa fredag är den 18 december och då åker jag hem till Sverige för två veckors julledighet. Men nu ska jag berätta lite om helgen som gick. Ni får ursäkta fördröjningen men som sagt går tiden lite fortare här, med svenska mått skulle jag nog säga att det är tisdag idag.

I alla fall, vi var fem tjejer som åkte till Puglia i södra Italien; Babsi, Juliette, Elinor, Fulvia och jag. Fulvia kommer från Grottalie, en stad i provinsen Puglia, så vi bodde hos hennes föräldrar. De var enormt gästfria på italienskt vis och bjöd på massor med god mat. Köttbullar och rullader i tomatsås, färsk mozzarella som de själv hämtat från det lokala mejeriet, spenatpaté, två sorters lasagne och chokladpaj var bara några av de läckerheter de dukade fram.


Runt frukostbordet hos Fulvias familj


Köttbullar och rullader i tomatsas

Under helgen åkte vi runt en del i Puglia; vi besökte bl. a Otranto, Gallipoli och Alberobello. 


Hamnen i Otranto


Julstämning med julklappsshopping i Otranto


Promanad i Gallipoli


Kontraster..

I Alberobello finns ett UNESCO-märkt omrade med hus som kallas Trulli. För nagra hundra ar sedan var man i detta omrade tvungen att betala skatt bade för den mark man hade och för den bebyggelse som fanns pa marken. Nagra av den tidens markägare hade inte lust med det, sa de byggde provisoriska hus som lätt gick att riva. Det är dessa hus som kallas Trulli. Det som nu är taken pa husen var förr hela huset. Det hade ingen grund, marken utgjorde husets golv, och ingen cement eller liknande som höll ihop stenarna. Vid inspektion revs husen snabbt ner och voila! sa blev skatten lägre.


Trulli

Vi har även hunnit med att skapa lite svensk julstämning i Rom genom att baka lussekatter. Vi gjorde ett experiment och bakade en sats med ricotta-ost (den bästa ersättning för kesella jag hittade) och en sats utan. Till min förvaning gillade nästan alla inbjudna bakgäster de bullar som var bakade utan ricotta bäst. Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker, jag hade nog förväntat mig att ricottan skulle göra bullarna saftigare än de blev. Nej, kesella for the win!

 
Alexia fran Frankrike och Lisa fran Kanada bakar lussekatter


Sa här fint blev resultatet!


Tempo aggiornato

En väderuppdatering. En bild säger mer än tusen ord, så här ger jag er dagens väder ca klockan 13.


Ragazze på FAOs soliga takterrass


Iris har fått jobb på WFP, yay!!


Babsi vill inte gå tillbaka till kontoret....

Helt otroligt, det är den 2 december och vi kan sitta ute och sola på lunchen!

Jag sprang på en av fotograferna från World Food Summit idag. Han tog en bild på mig när jag stod och jobbade och jag råkade titta upp precis då. Han tyckte det var så roligt att han lovade att skicka den till mig och efter att vi pratat i cafeterian idag kom han ihåg. Så här är Emma Nilsson, working for a better world. Genom att häfta ihop papper...



 

 


Cafe ladro

Kaffe är en magisk dryck som man kan använda sig av när man är trött, när man behöver en ursäkt för att ta paus fran jobbandet eller när man vill ha en anledning till en pratstund med nagon. Kaffet i Italien är väldigt gott och pa FAO dessutom billigt, mellan 60-85 cent. Det finns dock ett sätt fa tag pa kaffe pa FAO utan att köpa det. När det halls ett seminarium, en stor föreläsning eller nagon typ av kurs serveras det alltid kaffe till deltagarna och ofta ocksa nagon typ av fikabröd. Det finns tva stora mötesrum precis bredvid mitt kontor där det ofta är arrangemang. Babsi och jag har kommit pa att det är idé att halla koll utanför mötesrummen lite da och da för att tajma kaffepausen. Det bästa är att komma när kursdeltagarna precis gatt in i mötesrummet igen men när kaffebordet fortfarande star kvar. Resterna kommer ända att slängas och vi sparar lite tid pa att dricka kaffe pa kontoret istället för att ga till nagon av kaffebarerna. Det är alltsa en vin-vin-situation för alla inblandade parter; Babsi och jag slipper betala för kaffe, FAO far ca 15 minuters mer produktiv tid fran oss och kaffekillarna far en lättare kaffekanna att bära ner till diskrummet. Men tror ni att kaffekillara inser denna enkla logik? Nej! De vill inte ge oss nagot kaffe. Det har gatt sa langt att de ställer sig skyddande framför kaffebordet och ser stränga ut när de ser mig och Babsi kikande fram bakom hörnet pa var kaffejakt. Jag börjar till och med tro att de har bilder pa oss av typen "Most wanted" och varnar varandra för dessa tva snikna volontärer. Anledningen till denna teori är att det var en ny kaffekille som serverade kaffet idag. Vi sag genast var chans och började dra oss mot mötesrummet. Men sa fort kaffekillen fick syn pa oss började han skaka pa huvudet och inta den beskyddande positionen framför de atravärda kannorna. Inget gratiskaffe idag heller...

Alldeles gratis däremot tänker jag bjuda pa nagra fina Rom-vyer nu!


Colusseum i höstsol


Mysiga Trastevere


Tibern och Castello Sant Angelo


Härliga citroner


En fin höstdag i en park i San Lorenzo


Terme di Caracalla, ett gammalt romerskt spa


World Summit on Food Security

Den tre dagar långa konferensen är nu slut. Jag tror att den anses ganska misslyckad eftersom många statsöverhuvud uteblev och arrangemanget fick mindre publicitet än förväntat. Egentligen tycker jag att resultatet av diskussionerna borde vara viktigare än vem som var där. Dock säger det en del om hur prioriterad frågan om global hunger är när de flesta statsöverhuvud väljer att inte komma. Det var emellertid spännande för mig att få vara med på ett arrangemang som det här. Jag var i mediacentret och assisterade journalisterna med diverse saker, till exempel delade vi ut talen som alla delegationerna höll.


Mediacentret


Min uppgift

Jag är lite förvånad över hur konferensen var upplagd. Jag trodde att det skulle vara i form av en diskussion/debatt, men det var det mestadels inte. Huvuddelen bestod i att varje delegation höll ett tal som skulle vara i 5 minuter. I majoriteten av fallen varade talet ca 15-30 minuter. De flesta sa ungefär samma sak; tack för att vi fick komma, såhär många människor i världen svälter, det är oacceptabelt, något måste göras. Fast med fina ord som "paradigmskifte", "samarbete" och "hållbarhet" inlagda lite här och var. Hur som helst fick frågan uppmärksamhet genom konferensen och jag antar att det är bra.

Första dagen tilldrog jag och sex andra volontärer oss lite uppmärksamhet genom att hungerstrejka. Det gick ganska bra för mig, jag hade ett litet missöde på eftermiddagen när jag nästan häftade fast mig själv i kavajen på en manlig journalist, men annars klarade jag av att hålla mig ganska allert. Jag fick en del kommentarer och frågor av journalister och jag blev filmad några gånger så jag tror att det var ett hyfsat lyckat tilltag.




Fyra fastande flickor

Tisdagen var den bästa dagen på konferensen; jag fick en kram av generaldirektören Jacques Diof! Han gick runt i mediacentret och skakade hand med alla, och jag hade på mig en t-shirt med adressen till hemsidan http://www.1billionhungry.org/ (på bilden ovanför). När han såg det tackade han mig och gav mig en kram.


Jacques Diof på World Summit on Food Security


Infornata!

Idag har jag bakat kanelbullar. Jag har länge velat baka något svenskt och bjuda på de andra. Babsi har gjort österrikiska apfelstrudel och Madeleine har gjort amerikanska ship cookies, men jag har inte kunnat komma på något. Förrän nu! Jag har nog inte insett att kanelbullar är svenska (det är de väl?), det har alltid varit en självklar del av vardagen. Efter ungefär en timme i mataffären hade jag lyckats skaffa alla ingredienser och kunde sätta igång. Nästa gång ska jag slå upp alla matord på italienska innan jag går till affären, det är väldigt svårt att förklara jäst och decilitermått med kroppsspråk. Hur som helst blev det ett lyckat bak, inga experiment med fullkornsmjöl eller minskade mängder smör och socker den här gången.


Bullbak! En tom vinflaska fick fungera som kavel.


Jag glömde pensla första plåten med ägg, ser ni vilken bulle som är openslad?


Marknaden precis bredvid vårt hus.

Imorgon börjar World Food Summit, en stor konferens till vilken FAOs alla medlemsländer är inbjudna för att diskutera och debattera hur framtidens mattillgångar ska säkras. För tillfället lider 1,02 miljarder människor i världen av kroniskt hunger och undernäring, en siffra som komer att stiga i takt med befolkningsökning. Det har varit väldigt tyst i media om den här konferensen, överhuvudtaget verkar den globala hungerfrågan ligga långt ner på mediernas agenda. FAOs generaldirektör Jacques Diouf har uppmanat till en global hungerstrejk för att skapa uppmärksamhet kring världshunger och visa solidaritet med människor som svälter. Han genomförde själv en 24 timmars hungerstrejk fredag till lördag. Imorgon, på konferensens första dag, ska jag och några andra volontärer också gå med i hungerstrejken. Under konferensen ska jag vara mediaassistent och hjälpa journalister att komma i kontakt med rätt personer på rätt tid och plats. Påven, Berlusconi och Hilary Clinton är några av deltagarna i konferensen. Vill DU hjälpa till att visa att allmänheten faktiskt bryr sig om det faktum att ett barn dör av svält var sjätte sekund, gå in på http://www.1billionhungry.org/ och signera!


Lavoro, lavoro, lavoro...

Jag har insett att jag har MYCKET att göra pa jobbet nu. Tanken är att jag ska skriva tva artiklar under min tid här pa FAO, samtidigt som jag ska samla data för biodiversity indikatorn och registrera näringsdata i vad som ska bli en näringsdatabas. Om jag lägger 25% pa varje uppgift har jag räknat ut att jag har ungefär fyra veckor att lägga pa vardera artikel. Vi far väl se hur det gar...

Just nu fokuserar jag pa att samla data för biodiversity indikatorn. Det svara med den uppgiften är att bestämma om ett matobjekt (i mitt fall oftast frukt och speciellt bananer) ska inkluderas eller inte. Om det finns data under underartsniva eller om det är en "underutnyttjad" art ska maten inkluderas. Termen underutnyttjad är det som ställer till mest problem. Hur vet jag om usipa, ett matobjekt som jag hittade i en artikel om mat fran Malawi, är underutnyttjad? Hur vet jag ens vad det är för nagot? Jo, jag mailar Emil! (En fd klasskompis fran dietistutbildningen som är pa praktik i Malawi och som nu fungerar som min "Malawi-expert".) Just i detta fallet fick jag svar pa min fraga, men det är inte alltid man rakar känna nagon som befinner sig i landet i fraga. FAO är dessutom ett utomordentligt daligt ställe att försöka bedriva nagon sorts forskning pa; det finns ingen tillgang till fulltextartiklar, inte ens artiklar fran Journal of Food Composition and Analysis som ges ut av var avdelning, och man maste betala för att fa EndNote installerat. Som tur är har jag tillgang till manga artiklar genom Göteborgs Universitet och EndNote finns ocksa att tillga genom universitetet. Sa man skulle kunna säga att GU just nu sponsrar FAO!


Mitt skrivbord räcker inte till längre..

Jag har haft mer Sverige-besök (mer havregryn!!) i form av Elin och Patrik. Ocksa detta var ett mycket trevligt besök som ni kan se pa bilderna!


Elin och Patrik beundrar Colosseum


Promenad pa Palatino, kullen som sägs vara platsen där Rom grundades.



Pa marknad i Porta Portese



Ibland kan man fynda, ibland inte...


Elin och Patrik är helt slut efter en helgs turistande

 


Licenza per malattia

Rom har förvandlats till en sjukstuga. Så fort man går utanför dörren ser man människor stå med ansiktet i en näsduk och på nätterna hör man hur det hostas och nyses i lägenheterna runt om i vårt lyhörda hyreshus. Och är man i Rom gör man som romarna, så självklart är Elinor och jag också sjuka. Elinor har skaffat sig halsfluss medan jag får nöja mig med en förkylning. Det är dock ingen vanlig förkylning, den här förkylningen har allt! Nästäppa, halsont, röstbortfall, hosta, rinnande ögon och ömma bihålor. För att spä på den tråkiga stämningen regnar det dessutom också.


Glass är bra när man har ont i halsen, mums!

På jobbet känns det som att jag står stilla. Arbetet med att samla näringsdata för tropiska frukter har för tredje gången blivit omdefinierat, vilket betyder att jag inte kan använda allt jag gjort de senaste veckorna. Men förhoppningsvis blir riktlinjerna mer och mer klara för varje gång de omarbetas, vilket i längden underlättar. Jag blir bara lite otålig av att aldrig komma någonstans.

Mina Sverige-besökare hade med sig två saker jag inte lyckats hitta här i Rom och som jag saknat väldigt mycket; havregryn och diskborste! Havregrynsgröt är nu min lyx-söndagsfrukost. Idag längtade jag dock väldigt mycket efter pannkakor (helst E2-pannkakor!), havregrynsgröt känns inte speciellt lyxigt hur mycket man än försöker. Att det inte finns diskborstar i Rom är jag väldigt förvånad över. Här diskar man med en äcklig svamp som på något sätt alltid hamnar i vasken och ligger där blöt och bakteriefylld, usch och blä!



Typisk Rom-gatuvy: Motorcyklar och den klassiska Italien-bilen

Visitatore da Svezia

I veckan som gick hade jag besök från Sverige; mor, far, mormor och morfar. Jag agerade turistguide och det gick riktigt bra! Jag är själv imponerad av hur mycket bättre mitt lokalsinne är här än hemma. Min teori är att jag blir bättre på att hitta ju längre söderut jag är, vilket också skulle förklara varför jag alltid misslyckas totalt på orienteringstävlingar norr om Skåne. På tal om orientering och löpning sprang jag förra veckan loppet Run for Food som arrangerades i samband med World Food Day. Rundan gick förbi Terme di Caracalla, Colosseum, Palatino och Circo Massimo, allt detta på bara 5 km. Rom måste vara den ideala stan att lägga vackra och sevärda löprundor i; det är svårt att springa mer än några hundra meter utan att stöta på historiska byggnader och monument.

 
Mormor och morfar fick inspiration till nästa års kolonigrödor på marknaden på Campo di Fiori.

 

Promenad i Villa Borghese   

    
Duvorna badar i fontänen vid Piazza di Spagna                                         

Run for Food         

                                                      Colosseum i farten

Resten av inlägget tänker jag dedikera till den underbara tvålen på FAO. Den är vit, den är fluffig, den doftar gott och händerna blir alldeles mjuka av den. Just fluffigheten är det unika med denna tvål. Konsistensen är ungefär som badskum, bara lite fastare. Men när man håller badskum i handen blir det lite kallt och sjunker ihop, det gör inte FAO-tvålen. Den behåller sin fluffighet och ljummenhet och smälter sen in i händerna som smör på en rostad macka. Jag har försökt ta en bild, men jag måste säga att tvålen kommer inte till sin rätt här. FAO-tvålen är något man måste uppleva för att förstå.


Världens härligaste underbaraste tvål!


Autunno

Det är höst i Rom. Det hände på några timmar. Elinor och jag gick till jobbet i t-shirt på morgonen och det kändes fortfarande som sommar. Några timmar senare kom den, hösten. Det blev kallt omedelbart och har varit sen dess. Jag läste till och med i tidningen att det är köldrekord (om jag förstod italienskan rätt). Men enligt reglerna i Rom blir det inte kallt förrän den 15 november, så innan dess finns det ingen värme inomhus. Jag har fått höra från många att jag inte borde frysa eftersom jag faktiskt kommer från ett kallt land, men i Sverige är det oftast varmt inomhus åtminstone. 


På höstpromenad med Iris och Elinor


Foro Romano är minst lika vackert i höstljus

Bortsett från att Sverige är kallt har många en väldigt positiv uppfattning om vårt land och om oss svenskar. En del tänker på jämställdhet, andra tycker att Sverige är en föregångare gällande miljöarbete. Några är imponerade av sjukvårdssystemet och en hel del (män?) tänker på blonda tjejer som solar topless på stranden.

Veckan som gick var World Food Week. På FAO uppmärksammades det på många sätt. Under måndagen och tisdagen hölls Higher Level Expert Forum med målet att besvara frågan How to feed the world in 2050? Ca 300 experter från hela världen var inbjudna att diskutera och debattera. Det var en upplevelse bara att vara i konferensrummet, lyssna på talarna i hörsnäckor och välja vilket språk man vill ha det översatt till. Utfallet av konferensen var dock inte så upplyftande. Man kunde känna frustartion hos många av talarna som tyckte att de diskuterat samma saker i 20 år. Många förslag till konkreta lösningar på problemet svält och malnutrition presenterades, men när det kommer till genomförandet trodde majoriteten av de inbjudna expertarna att det inte kommer att ske. I november arrangerar FAO World Food Summit, ett arrangemang som alla världsledare är inbjudna till, för att presentera en del av dessa förslag på lösningar. Det är sen upp till de inbjudna politiska ledarna att genomföra åtgärder på landsnivå, och som jag uppfattade det är det tydligen där det oftast brister.

I fredags genomfördes ett symboliskt evenemang till förmån för världens fattiga och hungriga; över hela världen samlades människor och "stod upp" mot fattigdom och hunger. På FAO likaså, ungefär 500 människor samlades och lyssnade bl. a på Carl Lewis som är en av FAO:s goodwill-ambassadörer. En tyst minut genomfördes, men bröts efter ett tag av musik. Det var dags för vår flashmob! Kolla på den på http://www.youtube.com/watch?v=9_GAJcqe5IA.

  
Carl Lewis håller tal på World Food Day


Devon inleder vår flashmob


Flashmob

Korv Stroganof, va bene!

Det går att laga korv Stroganof i Italien! Jag blev enormt sugen på det igår så Elinor och jag gick till mataffären för att utforska utbudet av Stroganof-ingredienser. Falukorv var ju ganska uteslutet, men italiensk kycklingkorv gick väldigt bra som ersättning. Matlagningsgrädde och creme fraiche var klurigare att hitta. Grädden är för det mesta sötad här och creme fraiche har jag inte sett någonstans (dock vet jag inte vad det heter på italienska så det kanske står mitt framför ögonen på mig varje gång jag letar i mejerihyllan). Men en redning med mjölk (UTH-behandlad, mums...) går ju också bra. Resultatet blev mycket lyckat, så bra att vi var tvungna att ta fram resterna och äta när vi kom hem klockan 5 i natt efter att ha varit ute och dansat.

Dans är det genomgående temat för helgen. Redan på fredageftermiddagen satte vi igång med träning inför en flash mob som vi ska vara med och genomföra på FAO nästa vecka. En flash mob är ungefär en "överraskningsdans" som ska se spontan ut. Några börjar dansa och så fyller fler och fler på tills man är en stor grupp som gör exakt samma rörelser. Det ska se ut som att det är folk ur publiken som bara hoppar in och börjar dansa men i verkligheten är allt inövat. Ungefär som en musikal tänker jag mig att det kommer att vara, jag har alltid velat testa hur det skulle vara om mitt liv utspelade sig som en musikal! Det här är nog det närmaste jag kommer komma. Det hela ska utspela sig på World Food Day som en manifestation för alla människor i världen som går hungriga.

Fredag- och lördagkvällen spendarade vi i Testacio, ett område i Rom med många uteställen.


Ragazze på kvällspromenad


Klockan är 4, ingen orkar dansa mer. Elinor och jag ska börja dra oss hemåt.
Charlotta (längst till vänster): "Where are you going?"
Elinor (längst till höger): "Home"
Charlotta: "Why?"
Energisk tjej där!


Oggi é Giovedi

Idag är torsdag. En av dagens största nyheter på svenska tidningen DN:s hemsida är att Berlusconi förlorade sin åtalsimmunitet eftersom författningsdomstolen kom fram till att det bryter mot Italiens grundlag. I italienska tidningen Leggo (en gratistidning ungefär som Metro) nämns det i en liten artikel pa sidan 3. Det har varit mycket demonstrationer i Rom de senaste dagarna gällande pressfrihet. Vad jag förstår kontollerar Berlusconi många av medierna så nyheter är ofta vinklade till hans fördel. Skillnaden mellan den svenska och den italienska artikeln angående åtalsimmuniteten är nog ett bra exempel på det. Nu förstår jag i och för sig inte italienska, men för det första är artikeln i den italienska tidningen mycket mindra än i den svenska. Med tanke på det gäller Italiens premiärmister är det lite underligt att svenska medier ägnar mer uppmärksamhet åt det än italienska. Valet av bild på Berlusconi är också olika, i den italienska tidningen ser han lite ledsen och ångerfull ut och tittar ner i golvet. På DN:s hemsida kan man titta pa ett filmklipp: "Se när Silvio Berlusconi får sitt senaste utbrott". Klippet visar arga kommentarer, och slutar med att premiärministern utropar "Leve Berlusconi!". Rubriken i Leggo är "Consulta, no all'immunità. Berlusconi: Corte di sinistra, vado avanti". Jag tror det betyder ungefär "Nej till åtalsimmunitet. Berlusconi: Domstolen är vänstervriden, men jag fortsätter framåt". Känslan jag får av den italienska artikeln, dock utan att ha förstått den, är att den ger ett mycket mer sympatiskt intryck av Berlusconi än den svenska artikeln i DN. Nu räcker det nog med amatörmässig medieanalys, men jag tycker det är intressant att det är en märkbar skillnad mellan italiensk och svensk mediebevakning av samma händelse. Det är också intressant att jag baserat min "analys" på en artikel skriven på ett språk jag inte förstår.... Men min svenskalärare på gymnasiet sa alltid att man ska börja med att titta på utformningen av en text eftersom det också kan ge information och jag håller faktiskt med!

Idag hade vi lunchgäster i form av tre interns från WFP (World Food Programme); Josephine från Sverige, Ella från Norge och en amerikansk tjej (som jag tyvärr glömt namnet på). Utsikten från cafeterians takterrass på FAO är nog en av de bästa i Rom, man kan se i princip alla de kända turistattraktionerna. Detta tillsammans med den billiga maten och Elinors och mitt trevliga sällskap (hoppas jag) lockade hit tjejerna. WFP är också en av FN:s underorganisationer. Jag har de tre senaste dagarna gått en introduktionskurs på FAO, och där fick jag lära mig att skillnaden mellan WFP och FAO är att WFP jobbar kortsiktigt med krissituationer och FAO mer långsiktigt. Om WFP ger bröd till människor hjälper FAO dem istället att odla säd.


Utsikten från FAO:s takterrass



FAO-byggnaden

Lite nyheter från mitt banan-projekt: Banancultivaren William odlad på Hawaii innehåller ca tre gånger mer järn än de flesta andra sorter. Per 100 g banan får man i sig drygt 1 mg järn! Indian star apple fruit verkar också vara en bra järnkälla, 3 mg per 100 g. Det är mer järn än vad rent nötkött ger, det verkar nästan lite för otroligt... Det är svårt att validera metoderna artikelförfattarna har använt för att få fram näringsvärdena, ibland är värdena kanske inte helt pålitliga. Men det är väldigt intressant att läsa om olika analysmetoder och jag får mycket användning för kemin jag läste på gymnasiet.

Buona serata!

Una piacevole festività

Eller på svenska; en trevlig helg. Om någon som läser det här kan italienska får ni gärna korrigera eventuella misstag, jag tänker ”learning by doing”. Jag har förresten fått kommentarer om att även min svenska bitvis är lite bristfällig (men visst är ”magnifikhet” ett ord!?). Till mitt försvar vill jag säga att det finns värre exempel på svenska tjejer som tappat sitt modersmål i Rom. Anita Ekberg badade en enda gång i Fontana di Trevi och glömde plötsligt bort all svenska. Jag kan fortfarande, efter att ha bott här i tre veckor, formulera en fullt förståelig text. Men back to business, nu ska jag berätta om min festività. I lördags var jag och åtta andra volontärer på cykelutflykt. Vi cyklade längs Via Appia Antica, Roms äldsta väg. Delar av den ursprungliga stenläggningen finns fortfarande kvar, och det var en häftig upplevelse att cykla på en 2000 år gammal gata. Längs vägen finns ruiner av byggnader, statyer, romerska bad och en akvedukt. Vi stannade för en picknick vid monumentet Torre Selce, byggt på 700-talet. Jag hade bakat pannkakor i ett försök att framstå som gängets matmamma, men blev bräckt av holländska tjejen Iris (som också pluggat nutrition såklart!) som hade baguetter, prosciutto, mozzarella, frukt och kex. De franska volontärerna tyckte att pannkakorna var goda tillsammans med pepparost, det tyckte inte jag. Tillbaka i Rom och Trastévere blev det cocktails på en bar med tolv timmars happy hour.



Söndagen skulle bjuda på vinfestival i den lilla staden Marino, men bjöd istället på ett smakprov av Roms dåligt organiserade kollektivtrafik. Om Italiens infrastrukturminister läser det här vill jag bara ge lite tips:
- Tidtabeller är en bra grej. Då vet man när man kan förvänta sig att bussen/spårvagnen ska komma och behöver inte stå vid hållplatsen i en evighet bara för att upptäcka att den linjen visst bara går en gång i timmen.
- Rätt skyltar vid rätt hållplats! Om man det vid en hållplats står att spårvagn 8 stannar där kommer folk (i alla fall jag) att förvänta sig det. Folk (igen jag) kommer sen bli besvikna när det visar sig att spårvagn 8 inte ens går förbi den hållplatsen. Bättring!
- Samla bussar med samma destination vid samma delhållplats. Det finns två bussar jag kan ta hem från jobbet, den ena stannar i mittenfilen på vägen, den andra i ytterfilen. Om man står i mittenfilen och ser ytterfil-bussen komma hinner man inte till ytterfilen. Mycket opraktiskt!
- Stanna vid hållplatserna länge nog för att låta folk gå av och på! Ibland stannar en buss till, öppnar dörrarna, stänger dem lika fort igen och kör vidare. Ibland hinner hälften av sällskapet gå på bussen, ibland ingen alls. Det kan inte vara press på att hålla tidtabellen som orsakar detta, det finns ju ingen tidtabell!
- Den övriga trafiken, strejker och demonstrationer. Jag förstår att det inte finns så mycket att göra åt detta, men varför måste demonstrationer alltid ske på min spårvagnslinje? Varför annonseras inte chaufför-strejker? Varför är det alltid så mycket bilar i vägen???

Det var främst punkt nummer 1 som orsakade dagens fiasko. Men istället för en fontän som sprutar vin fick Elinor och jag en skön dag i parken, kanske till och med lite solbränna! Vädret är riktigt härligt, 25 grader och sol den senaste veckan. Det enda jag saknar är en kanelbulle idag på Kanelbullens dag!





Vi har hittat vårt picknickställe!


Picknick. Matmamma Iris sitter i mitten i rosa linne.


Delar av den ursprungliga 2000 år gamla Via Appia Antica finns kvar.

 


Cocktails i Trastévere. Chin chin!

 

 

 

 


Banana ricerca

Banana ricerca betyder bananforskning och det är det jag har gjort idag. Jag letar i databaser som Scopus och ScienceDirect efter artiklar som beskriver innehallet av minst ett näringsämne i tropiska frukter, främst banan. Frukten maste definieras under nivan underart för att jag ska kunna använda artikeln. Djur och växter delas in sa här:
Rike
Stam
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Art
Underart
Under underart kommer cultivar och variety, och det är det jag (eller iaf min supervisor) vill att artiklarna ska beskriva. Jag hittade en intressant artikel idag som handlade om hur man kan förhindra att bananer blir svarta när man förvarar dem kallt; man ska "värmebehandla" dem. Om man sköljer en banan i 42-gradigt vatten i 15 minuter kan man enligt artikelförfattarna skjuta upp mörknandet av bananen med 4 dagar. Fantastisk vetenskap!

Just nu sitter jag kvar i mitt lilla kontor pa FAO och väntar pa att min salsalektion ska börja. FAO har alla möjliga kurser och klasser, men salsa är den enda som är gratis och det blev därför ett ganska självklart val. Förra veckan var det faktiskt väldigt kul trots min lite bristfälliga koordination. Kontoret delar jag med Bapsi, en jättetrevlig tjej fran Österrike. Hon har en master i nutrition science och jobbar med samma projekt som jag. Hon kan bra italienska sa jag försöker lära mig lite av henne. Det finns en italienskakurs pa FAO som jag gärna skulle vilja ta, men jag har tva bra (?) anledningar till att inte göra det. Nummer 1 är att jag är snál (ja, det ska vara en prick över a) och nummer 2 är att jag är lat. Det kostar ca 2000 SEK för 40 timmar och man har lektionerna pa arbetstid, vilket antagligen betyder att man far jobba över för att ta igen tiden. Vissa saker är hysteriskt dyrt här, t ex kostar det 10 Euro per lektion att sjunga i kör, 20 Euro per gang pa en málarkurs och 45 Euro för átta gympapass. Maten i lunchrestaurangen är á andra sidan nästan hysteriskt billig, 1,55 Euro för en sallad med bröd och 1,80 Euro för pasta med tomatsas. Kaffet kostar mellan 50 och 80 cent och en croissant (eller cornetto tror jag att det heter här) 30 cent. Som gjort för att ga upp i vikt; billig mat och dyrt att träna!


Bapsi på vårt kontor



Volontärer som dricker billigt kaffe på balkongen

Ciao Roma!

Välkomna till min blogg! Jag ligger i sängen i mitt rum på Via Cosimo Guistine 12 i Rom och skriver de här märkliga orden. Märkliga därför att ordet ”blogg” har en lite annorlunda innebörd för mig; den delen av rumpan som syns ovanför byxlinningen på en kille som har (för) hängiga byxor är en blogg. Uttrycket myntades, och användes mycket lokalt, på Jägaregatan 57 i Lund under eran då Nöbbelövsbönorna hade sin storhetstid (alltså 2005-2006). Men detta var ett sidospår och det som verkligen är märkligt eller kanske i alla fall märkvärdigt är ju det faktum att jag är i Rom! Vilket faktiskt är lätt att gömma bort ibland. Efter några dagars fascination över magnifikheten i stans många kyrkor, piazzor, fontäner och statyer blir man plötsligt ganska oberörd.  Som en vis (?) engelskman, för tillfället bosatt i Rom, som jag pratade med i fredags uttryckte det: ”People dream all their lives about going to Rome seeing all the places and I get to see them every Saturday night in the cab on my way home just being pissed”. Jag tror att det han menade var att man lätt tar saker för givet och att det är bra att stanna upp ibland och tänka efter vad man egentligen har.

Jag är i Rom! Petersplatsen och Peterskyrkan.
Jag är i Rom! Petersplatsen och Peterskyrkan.

Så det ska jag göra nu då; det jag har är en sex månader lång praktikplats på FAO:s huvudkontor här i Rom. FAO är en underorganisation till FN och står för Food and Agriculture Organization. Jag är på en avdelning som heter Nutrition and Consumer Protection Division och hjälper till med ett projekt som handlar om matsammansättning och artrikedom. Syftet är att skapa en databas med näringsvärden för så många variationer av arter som möjligt som sen kan användas i olika typer av interventioner. Till exempel om FAO ska starta upp ett projekt som inbegriper anläggning av en bananodling i ett område där brist på vitamin A är vanligt ska man veta vilken sorts banan som innehåller mest av vitaminet och som därför är mest lämplig att odla. Var det en begriplig förklaring? Jag måste erkänna att jag inte är riktigt säker på om jag förstår helt och hållet själv, men jag vet att jag ska leta efter artiklar som berör näringssammansättningen i olika sorters bananer. Jag skrattade nästan när min supervisor sa att jag skulle inrikta mig på bananer, det kändes väldigt smalt. Men då fick jag höra att en kvinna på avdelningen gjort research om potatis och hittat över 10000 olika delarter. Hur som helst verkar projektet intressant och jag kommer i alla fall bli påläst om näringsinnehållet i bananer!

Vad jag mer har är en trevlig lägenhet som jag delar med min fd klasskompis och numera kollega Elinor. Vi har varsitt rum, kök och badrum för fyndpriset 1000 Euro per månad. Rom är en dyr stad att leva i för praktikanter som inte tjänar några pengar!

Ci vediamo!


Elinor äter oliver i köket i vår lägenhet.

 


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0